Faller

D., som är obotligt klåfingrig, fattade, lagom till morgonens kaotiska sorti, att en liten spik i väggen, där vi hänger en sån där påspåse, satt löst. Man kunde ta i och ur den ur det lilla (allt större) hålet i väggen.

Dong-Mei fattar allt blixtsnabbt.

-Den lös, den piken!

-Ja, den är lös, nu går vi, låt den sitta där.

-Ta ut den?

-Nej, nej, låt den sitta.

-Ta ut den, huset ramlar ner?

Nej. Lyckligtvis står och faller vårt sexvåningshus i tjockt rött tjugotalstegel inte alls om man tar ut en nubb ur en köksvägg.