Personal på skolan: -Åh, är de syskon?
Min man: -Klart de är syskon.
Inför barnen. Har de inga krav på takt, ton, eller kanske lite kunskap om familjebildning när de anställer folk i skolor?
Tur att det var min man och inte jag. Jag har tappat tålamodet.
Men vad ska man göra? Höra av sig och säga att hej, vi skulle vilja att ni hjälper till att stärka våra barn i deras utveckling mot en trygg identitet som syskon, våra barn och svenskar, fast de inte är blonda. Kan vi testa det i ett par månader som ett kul experiment? Om det visar sig vara menligt för barnen att de behandlas som syskon när de är syskon, så kan ni gå tillbaka till att ifrågasätta deras tillhörighet och skjuta självkänslan i sank igen. Va, vad tycker ni om det upplägget?
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Grrrrr!
SvaraRadera