Meimei

D. och A. går i samma kinesiskagrupp i modersmålsundervisningen. De lär sig inte med stormsteg, men D. kan helt klart mer kinesiska än engelska, så något har gått in.

A. är nybörjare för terminen. Hon har fått i läxa att lära sig några familjeord: mama, baba, meimei, som är lillasyster och gege som är storebror. 

Hon koncentrerar sig överhuvudtaget inte på orden när vi övar över kvällsmaten. Hon brer leverpastejsmörgås. Men hon lyckas lära sig mama och papa. Inte baba, men nära nog.

-Men, A., säger jag, kommer du ihåg vad vi kallade Dong-Mei när vi skulle åka och hämta henne? Hon var ju Meimei!

D. minns det. A. minns inte det. Men vi övar: Nu ska vi hämta meimei. Lilla meimei. Vad bra att meimei kom. Vi är i Taipei och hämtar meimei.

-Vad heter lillasyster nu då? frågar jag A. när vi har övat meimei tjugotusen gånger i två dygn.

-Dong-Mei!