Enigma

A. lär sig bokstäverna. Varje vecka ska man skicka med en sak som börjar på en viss bokstav till förskoleklassen. Barnen lägger sakerna i en säck. Sedan får de presentera sin sak för varandra.

Idag skulle de ha med sig något på i. Det är inte lätt. Jag frågade A. om hon kunde komma på något som började på i. Jag antar att det är hela poängen, att barnen får gå runt hemma och öva på sina bokstäver.

Igelkott kom hon på. Ja, bra! Men det är förstås svårt att få tag på en samarbetsvillig igelkott att stoppa ner i en bokstavssäck. Ja, det förstod A. också. 

-Men en kotte då! föreslog hon.

-Ja, fast vad börjar det på?

-I?

-Nja, lyssna: kotte. K-k-k-kotte.

-Ja. K, k, k, kåh, kåh. Ja! Det börjar på e!

Om jag förstod hur hon tänker så skulle det vara lättare att hjälpa henne. Men hur hon är sladdad i huvudet, det kommer jag aldrig att förstå.