Kläder

Åh, de där små kläderna som vi köpte till barnen innan de kom. Det är det enda man kan göra när det finns ett barn som man inte har fått än: köpa lite kläder.

Alltid för stora. Jag lär mig aldrig. De kläder som vi hade med oss till Taipei när vi hämtade Dong-Mei gick inte att ha då, och inte förra sommaren heller. Men den här sommaren har hon haft dem.

Och nu packar jag undan sommarklänningar och shorts och kanske är de där kläderna använda för sista gången nu. Jag kan inte ens tänka att nästa barn ska ha dem, för det finns inget nästa barn.

Så nu packar jag undan de förhoppningsfulla kläderna. Och det blev ju ett barn. Och nu känner jag hennee, det gjorde jag inte när jag köpte kläderna. Så det är ju bättre nu. Men det är vemodigt också.