För igår kväll, när jag skulle bädda rent i sängarna och inte kom fram pga grejor i vägen och när jag då bad A. att samla ihop sina presenter i en hög åtminstone och hon då skyfflade ihop ett berg av presenter, smutstvätt, halva pysselprojekt och konstigt materiel, så hämtade jag soppåsar och satte igång att slänga. Rätt argt. Klockan var mycket, mamman full av adrenalin i ådrorna.
Åtta soppåsar senare var allt fint. På hennes skrivbord står bara några lådor och pennor. På golvet inget, man kan alltså dammsuga och våttorka närhelst andan faller på.
Jag tror faktiskt inte att hon KAN städa, hon fattar inte hur man gör.
Men nu är hon så glad för att det är fint och man kan sitta med sina grejor och se att de är fina.
Jag trodde att man var tvungen att spränga rummet för att sedan bygga upp det, men det gick alltså att städa. De lux, men ändå.
Jag gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar