Två klänningar

Jag har ju sagt att alla kläder jag köper till barnen innan vi har hämtat dem är för stora.

Men en klänning var för liten, nämligen den som vi skulle ha på Dong-Mei när vi träffade hennes biologiska släktingar. Då vill man gärna att barnet ska se fint ut. Man vill väldigt gärna att släktingarna ska kunna lämna mötet förvissade om att barnet inte kommer att sakna vare sig kärlek eller kläder.

Därför hade vi hittat på att Dong-Mei och A. skulle ha likadana klänningar, som jag hade köpt i New York, när jag var där och jobbade veckan innan vi åkte till Taipei (för att jag bombis skulle vara maximalt uttröttad och laggad).

Två jeansklänningar med volang således införskaffade. Jag tycker personligen att det är en lite konstig grej att ha samma kläder på barnen, men jag vet att det uppskattas mycket i t.ex. USA och barnhemmet drivs av amerikaner. Klänningarna gjorde succé. Sisterdresses!

Men du gode tid vad vi fick klämma och dra för att få i Dong-Meis knubbiga kropp i det styva jeanstyget. Hon har aldrig haft klänningen sen dess.