Sanitärt lågvattenmärke

När jag kom hem från mina dagar på annan ort för arbete luktade det inte barnkiss utan pink i stil med offentlig urinoar i sovrummet. Jag tyckte att det luktade lite innan jag åkte, men det kanske kom utifrån eller nåt, tänkte jag. Men det här stank.

Jag sniffade runt som en spårhund och lukten var starkast nära Dong-Mei. Men det var inte hon som luktade. Hon luktade varmt sovande barn. Henne sanerar vi ju flera gånger om dagen ibland, så hon hinner aldrig börja lukta. Men om man sniffade ovanför hennes huvud, närmre väggen, så...där! Mellan sängen och väggen hittade jag en nerklämd blöja. Den hade hon väl tagit av sig nån gång, när den var tung och tråkig, och så lagt den praktiskt utom synhåll. Den hade torkat nu, men den luktade alltså inte alls bra.

Naturligtvis har sänggaveln och golvet, förlängningssladdsdosan och tapeten också sugit upp lite stank. Det ska jag tvätta bort i morgon, för nu är klockan halv tolv och imorgon är det morgonrejs vid sjutiden. Och jag vill inte väcka en sovande Dong-Mei genom att krypa runt med Ajaxflaskan i högsta hugg.

Och ändå. Trots att jag ska sova i ett sovrum som luktar apa, trots att jag ska upp för tidigt och kommer att vara stressad och snäsig, så är jag väldigt glad över att vara just här.