Ni borde bara ha köpt mig!, säger A. Hon är arg på sina syskon. Det är inte så anmärkningsvärt att hon är det. Det hade ju varit skönt för var och en av dem att vara ensamma med oss lite mer kanske.
Men: köpt. Var har hon fått det ifrån?
Hon vet ju att vi betalade pengar när vi åkte till Taiwan för att hämta Dong-Mei. Jag förklarar. Men det var för resan, för hotell, för taxi, för översättningar, för dem som fyller i alla papper. Inte för dig. Man köper inte barn.
Man kan kritisera internationell adoption. Men det är trots allt inte så att vi har köpt ett barn. Eller tre. Vi har fått dem. Och betalat för en del kringkostnader. Men vi har inte betalat organisationen som tar hand om barnen. Deras verksamhet är beroende av donationer, och inte från de länder som de adopterar barn till, utan från USA.
Det finns mycket att säga om internationell adoption, och jag borde kanske prata mer om det. Men tills dess säger jag:
Vi har inte köpt några barn. Verkligen inte.
Fått.
A., vi har fått dig. Lyckligtvis.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar