Jamen hur ska man få balans i livet, fattar nån annan det?
Ibland hinner vi inte träffa någon alls. Jag tänker att det är sorgligt att vi inte umgås med folk. Sen kommer det en vecka, som den här, när vi träffar folk varenda dag. Det är fikor, middagar, luncher och födelsedagar. Det blir lite mycket, kanske, för Dong-Mei tänker jag då. Och för alla, förmodligen.
Fast jag vet inte. Vet nån om man förstör sina adopterade barn om det springer runt massor av andra människor när de har varit hemma ett år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar