Ofta när vi är ute med Elsa frågar folk om det är en flicka eller pojke. Elsa har ju ärvt en del kläder, och vi tycker att de är av unisexkaraktär. I Taiwan betyder det eländigt och pojkaktigt.
Flickor har på sig rosa Hello Kittyskor, tyllkjolar, Minniemousetröjor, glitter.
Det går ganska fort att få med sig ett nytt estetiskt system. Elsa och A. har numer rätt schyssta hårprydnader. Rosetter, glittriga katter i plast, bollar. Till sina gamla vanliga kläder i och för sig, men ändå.
Men en glitterkatt i håret gör ingen flicka, kan man säga. Inte när de fotriktiga lära-gåskorna är på plats, de upprullade jeansen, den blå t-shirten.
Fast folk tycker ju att vårt gäng är så underligt ändå, så den här könsförvirringen är blott en droppe i havet. Idag när vi åt middag, alla uppradade på en galonsits på en diner kommer en ung man fram.
-Are these your children? frågar han.
-Yes, säger vi.
Han jämför. Han fattar inte. Det är som om allt han någonsin lärt sig om fortplantning utmanas, det här går inte ihop. Till slut tycker jag lite synd om honom, det är ju inte meningen att rycka undan mattan för folk, jag säger "de är adopterade".
Det hjälper inte. Han hör inte längre. Han tittar. Han jämför. Han granskar. Nej. Det går inte att fatta.
Jag fattar inte heller riktigt. Hur kunde jag ha sån himla tur?
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar