A. äter frukost. Med vid bordet sitter plastkaninen MIffy, som genom A. sjunger på en entonig, lite sorgsen visa. Så här går den:
Min mamma har dött, min mamma har dött.
Min pappa har inte dött än
men han är på jobbet och lämna' mej.
Riktigt sån misär lever du väl inte i, A., tänker jag över grötkastrullen. Men det var ju heller inte A. som visan handlade om, det var ju Miffys liv som skildrades.
Särskilt mycket gillar jag det inte så optimistiska än. Det är kanske skriftställare hon ska bli, mitt barn.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar