Jag tror att jag måste göra hela jobbet med Elsa. Kompensera för vår frånvaro de första 18 månaderna, reparera, föräldra, rent av mödra, laga mat (sötpotatis kör jag med, jag har lärt mig att det är så himla nyttigt; alla våra barn avskyr sötpotatis, men jag tvingar i dem det i alla fall, obildbar), leka, läsa, språkutveckla, hålla mandarin vid liv, inte ta ifrån henne något av det gamla, ge. Fixa.
Det jag glömmer är att Elsa ju är här och fixar en hel del själv. Man behöver mest finnas till hands. Hon har inte tänkt att inte samarbeta. Hon är barn. Hon är beroende av vuxna, och det vet hon. Hennes vuxna tänker hon ha till det man har sina vuxna till.
Hon är egentligen bossen i det här. Jag borde tagga ner.
Mitt jobb: älska Elsa (lätt), sätta fram mat (ganska lätt också, faktiskt), hålla Elsa ren (om än något kladdig om händerna) och se till att hon är lagom varm inne och ute, sjunga lite, läsa lite, knalla runt lite i olika miljöer.
Det är ett joint venture och jag har en kompetent, om än mycket ung, projektledare.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar