Vanlig

Ett tag handlar allt om adoptionen. Alla papper, alla turer till läkare, jurister, översättare, ambassader.

Sen kommer barnet, om man har tur kommer barnet.

Då handlar allt om adoptionen igen. Anknytning, den första tiden i livet, hur ska det gå, adoption.

Men sen ser man att det är också en helt vanlig unge. Som iförd body och mjuka tights bankar med stackingcups i bordsskivan så den aldrig mer blir sig lik, som är så förkyld och kladdig efter mellis att man inte ser vad som är banan och vad som är snor, och det går inte ens att hacka loss.

Då tänker jag: tur att det finns snor. Så att man får en hederlig vanlig åkomma att ägna sig åt.