Nu börjar jag känna igen mig.
D. tycker att lillasyster är söt. Men han får för lite tid med mig, säger han. Som får nästan all min uppmärksamhet, Elsa är ju tredje barnet, hon sitter i babybjörn och är nära hela tiden, men inte är det nån som har tid att stirra förälskat på henne hela dagen, som vi gjorde med D.
A. tycker helt enkelt att vi ska ge tillbaka lillasyster till Taijan. Det tyckte D. om A. också i början, sedan ändrade han sig och tyckte att vi kunde ge henne till mormor. Det såg jag som nån sorts utveckling i rätt riktning. Nu kan han inte vara utan henne, även om de är osams. Just nu extra mycket.
Så framtiden är nog ljus för Elsa också. Snart blir de osams med henne med, men kan inte tänka sig livet utan henne.
Jag kan inte alls tänka mig livet utan Elsa, och inte är vi osams heller. Jo, hon är lite osams med mig, när jag tar ifrån henne roliga, farliga ting. Jag är hennes kompis emellertid. Det går inte att bli provocerad av en som pekar på sin näsa och säger bi zi. Bara att kapitulera.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar