Jag var hos doktorn häromdagen, ett ganska odramatiskt besök, jag behövde ett förnyat recept. Det kom emellertid fram att jag inte var gravid, vilket hade varit en dålig kombo ihop med de här antibiotikan, men att jag hade tre adopterade barn.
Läkaren hade två. Och allt på vägen till de barnen var bara en transportsträcka, sa hon. Graviditeter och missfall och elände. En transportsträcka mot de rätta barnen.
Jag tänker också att det var tur att jag fick de här barnen och inga andra. Men jag hade väl älskat vilka barn som helst, det tror jag man gör om man är någorlunda frisk.
Men den analytiske D, den virvliga A, den doftande Dong-Mei, de är nog bättre än allt, ändå.
Läkaren och jag pratade om det underbara med adopterade barn. Och väldigt lite om antibiotika. För det var inte lika intressant, för någon av oss.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar