Hoppa lugnt

Kanske är det det här barnkalaset som hänger sig fast som en boja runt fotleden eller så är det nåt annat. Men jag är trött.

Igår kväll tog jag för första gången på över två år (inte sant, jag är den som sätter på och stänger av Barnkanalen i lagom, eller ja, doser, men man skulle kunna tro att vår teve bara kan visa en kanal, nämligen just Barnkanalen), tror jag, över fjärrkontollen till teven och sade att nu blir det inte Barnkanalen, nu ska jag titta på nåt, vadsomhelst, som inte är för barn. I en halvtimme. Minst.

Jag vet inte vad det blev, jag zappade runt lite. Dong-Mei kröp upp bredvid mig och skulle börja studsa på min mage.

-Nej, jag vill faktiskt vila, sade jag.
-Hoppa? frågar hon förhoppningsfullt.
-Nej, inte hoppa på mig just nu.
-Hoppa lugnt?

Hon är omöjlig att inte gilla. Och det verkar inte vara något fel på hennes sätt att tänka.Men det är kanske inte kalaset, det kanske är hennes ständiga energi som gör mig lite trött.