Medan Dong-Mei kräver att få rita med bläckpenna i någons bok och jag försöker avvärja det retar D. A. så mycket att hon börjar slåss.
Eller så har vi det här scenariot: A har ritat en teckning ihop med mig. D förstår vilken kanin som är min och säger "uppmuntrande" till A: Den var fin! Väl medveten om att det är den enda kanin hon inte har ritat.
Eller så har vi det här: A sitter på Dong-Mei. För hon leker häst. Dong-Mei är arg. Som man förstår.
Eller så har Dong-Mei fått tag på en rakhyvel och har rakat av halva ögonbrynet.
Och så allt det vanliga: A missuppfattar allt och väljer att skrika rätt ut som kompensation, Dong-Mei matvägrar och blir grinig, D prokrastinerar städning så länge att man gör det åt honom, A. sjunger sånger på högsta tänkbara volym, Dong-Mei är kränkt för att någon har tagit ifrån henne acetonflaskan/kökskniven/maskindiskmedlet.
Och på det en natt när Dong-Mei hade tappat nappen, A. hade drömt mardrömmar två gånger och D. hade växtvärk och fick få Alvedon vid halvtvåsnåret för att kunna sova.
Det skulle verkligen vara lite välbehövligt med några roliga upplevelser med barnen ungefär nu. Kanske är det inte så dumt med dagis. Jag vill inte att Dong-Mei ska börja, men det kanske inte är så dumt ändå.
Några timmar på jobbet och jag hinner sakna dem. Nu saknar jag mig själv lite grann.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Hög igenkänning! När blir det egentligen lugnare? När kommer de ständiga konflikterna att minska? Våra barn är ju fortfarande små, 4,5 och 2,5 år och har bara varit syskon i 7 månader. Jag försöker att påminna mig om det ibland när jag håller på att bli galen på allt skrik, tjo och tjim och bråk. Det som gör en mest stressad och utmattad är alla ständiga konflikter tycker jag, när man bara hade ett barn var det bara konflikter med honom, med två barn har man inte bara konflikter med två barn det är även konflikter mellan barnen som man måste lösa. Det blir mååånga konflikter på en dag!
SvaraRaderaMan vill ju ofta både ha kakan och äta den, när man inte är med barnen så saknar man dem, efter en hel dag hemma med dem vill man till jobbet ;)
Ja, när slutar det? Jag tror att de täta åldersintervallen mellan både era och våra barn är lite av haken. Dong-Mei och
SvaraRaderaD. bråkar inte, däremot D. och A. och A. och Dong-Mei. Men de har ju glädje av varandra också (men det tenderar man att missa för när de har roligt och allt är lugnt får man ju passa på att ta sig en liten kopp kaffe i tio minuter...).
Kämpa på! Jag hejar på er! (Lite skönt att höra att många har det lite likadant, trots allt...)